Hellhammer
I Sweden Rock Magazine #50 publiceras en recension av "Demon Entrails" - legendariska Hellhammers samlingsbox - med en tillhörande Q&A. Tom Warrior var dock ytterst pratglad så fortsättningen på intervjun publiceras härmed här. För att läsa även första delen rekommenderas ett besök till www.swedenrockshop.com eller din lokala tidningshökare för ett köp av SRM #50.

TEXT: Richard Lagergren.

Jag minns att du i en gammal intervju sa att du rentav hade bränt hela ditt HELLHAMMER-arkiv - bilder, mastertapes, allt. Detta infall torde ha grämt dig mer än en gång när boxen och boken skulle sättas samman...
– Det stämmer. Jag kände nog nästan att jag behövde göra det för min mentala hälsas skull. Förstörelsen av det, och annat i mitt hem som påminde mig om mina ungdomsår, var en viktig del av mitt avståndstagande från allt som hade med dem att göra. Jag har alltid varit en extrem person som gått till ytterligheter med allt, vilket i sig också är en produkt av hur jag fick tillbringa min ungdom. Då, eller i mina yngsta år, var allt jag ville att vara normal; att passa in, men omständigheterna tillät det inte. Det sätt på vilket jag kom att ta itu med HELLHAMMER blev sålunda lika extremt som HELLHAMMER i sig självt.
– Jag växte upp till att bli en sådan här person, vilket ibland gör mig väldigt svår för andra att jobba eller leva med; också för människor i min närhet, som finns där för mig och ger mig kärlek. Men det är sådan jag är och jag kan inte göra något åt det.
– Hur som helst, en del material hade jag faktiskt kvar, och Martin satt förstås också på en del. Därutöver har jag samlat grejer i tre år - vi har fått hjälp av HELLHAMMER-fans och samlare från hela världen, som kunnat bidra med rent häpnadsväckande saker. Viktigast av allt är att jag lyckades få tag i de båda fotografer som tog nästan alla bandbilder. De gav mig hundratals negativ från fotosessioner vi gjorde under 1983 och 84. Sedan har vi en massa osläppta tecknade motiv, sketcher, logos… En stor del av materialet har ingen tidigare sett utom vi själva, och mycket av det kommer med i boken. Jag är helt övertygad om att jag och Martin nu sitter på världens största HELLHAMMER-samling, och en mycket komplett sådan.

"Demon Entrails", som boxen heter, är också namnet på en osläppt HELLHAMMER-låt som skulle ha hamnat på bandets tilltänkta första fullängdsalbum, "To Mega Therion". Hur mycket osläppt musik har ni i gömmorna?
– Inget. Bandet existerade bara i två år, under vilka vi gjorde tre demos, en EP och ett par ströinspelningar till samlingsalbum och sådant, men det var allt. De låtar som är outgivna, som "Demon Entrails" och "Black Widow", är det helt enkelt för att de aldrig spelades in. Därmed gick de tyvärr förlorade för all tid.

Vilken är din favorit bland HELLHAMMER-utgåvorna?
– "Triumph of Death"-demon är den mest primitiva och oslipade, men var en milstolpe för oss vid den tidpunkten och förstås också bland den tidigaste, riktigt extrema metal som någonsin spelades in överhuvudtaget. Och ”Blood Insanity” är för mig en av de viktigaste låtar HELLHAMMER någonsin skrev. En annan är titelspåret, som kom att hamna inte bara på "Triumph of Death" utan också på alla släpp efter den, och som kanske bäst av alla representerar det sound HELLHAMMER alltid kommer att förknippas med.

Så, varför släpper ni den här boxen nu? När vi pratade för några år sedan menade du att dessa demos redan gjorts en gång just på det sätt de var tänkta att vara – år 1982 och 83, på kassett – och att det räckte.
– Den huvudsakliga anledningen var att Martin och jag blev trötta på alla bootlegs som dyker upp vart på denna planet man än sätter sin fot. Många av dem sammansatta utan någon hänsyn till detaljer eller korrekt fakta; samtliga med miserabelt ljud då de gjorts från jag vet inte hur många generationers kassettkopior. Fel i låttitlarna, fel i texterna, fel i credits… Ofta har de till och med bandfoton från CELTIC FROST-eran. Efter att ha sett detta i 25 år blev det för mycket, och vi kom fram till att om någon har rätt att ge ut det här materialet så måste det vara vi. Det skulle göras ordentligt, med den själ vi alltid lägger ned i våra utgåvor, och det skulle göras via HELLHAMMERs egen etikett, Prowlin’ Death Records.

Irriterar det dig också att andra gör profit på er musik, eller är dina motiv strikt konstnärliga?
– Det är klart att man rent principiellt kan känna så också, men i huvudsak är det alla dessa faktafel, missförstånd och respektlösheten inför musiken som jag blir trött på. Att själv bli snuvad på konfekten är man ju van vid efter att ha haft med skivbolag att göra i många år…

Hur mycket blev ni egentligen erbjudna för att headlina med ett återförenat HELLHAMMER på Wacken 2008?
– Hehe, det tänker jag inte berätta. Men det var väldigt mycket pengar. Headliner-platsen på Wacken är mycket välbetald. Vi headlinade där 2006 med CELTIC FROST och det var sköna slantar, men att vi tackade nej till det här var en självklarhet. Som jag sagt så är jag idag mycket stolt över bandets arv och tänker inte smutsa ner det. HELLHAMMER var ett väldigt unikt band som kom till under en väldigt unik tid, inte bara i metalscenen utan också i våra liv. Jag tror inte att det kan återskapas. Om jag ställde mig på scen nu under HELLHAMMER-flagg vore det skådespel. Skådespel för pengarnas skull, och det är definitivt inte vad HELLHAMMER handlade om. Jag kommer aldrig att göra det. Jag har redan gjort ett stort misstag i mitt liv, musikaliskt sett, och tänker inte upprepa det…

Men visst har ni haft planer på att bränna av ett par gamla HELLHAMMER-bitar live med CELTIC FROST?
– Jo, vi repade några låtar innan vi drog iväg på "Monotheist"-turnén. Det lät jättebra, perfekt faktiskt – och det var just vad HELLHAMMER inte var. Där och då insåg vi att man inte kan återskapa HELLHAMMER.

Du har skrivit färdigt boken nu i alla fall. Kommer den ut i handeln ungefär samtidigt som boxen eller?
– Datumen kommer inte att vara de samma, men vi hoppas ha den ute inom samma tidsram. Släppen hör naturligtvis ihop, så jag ser gärna att det blir så tätt inpå som möjligt. Kanske i mars; någon gång under våren i vart fall. Mitt manus är nu på väg till den layout-ansvarige, och vi pratar för närvarande med ett gäng olika förläggare. Det kommer att bli en väldigt stor och tjock bok, med hundratals bilder. Historien om HELLHAMMER är väldigt extrem, och den har berättats på ett mycket rättframt, öppet och ärligt sätt. Den är skriven inte bara av mig, utan alla medlemmar har bidragit med texter. Boken är knökfull av detaljer och historier som ingen känner till. Den tar sin början i åren innan vi bildade bandet, och slutar efter inspelningen av "Morbid Tales" med CELTIC FROST, så den går också mycket djupare in på övergången mellan dessa två band än vad ”Are you Morbid?" gjorde.
– Förutom att jag långtifrån var redo att gå in på denna era när jag skrev den, vet jag så mycket mer nu än då. En mycket stadig och professionell research ligger bakom denna bok, och jag förberedde mig ordentligt, för jag visste att om jag någon gång i mitt liv skulle skriva den så måste det göras rätt.

Hade du själv förträngt mycket?
– Nej, jag minns nästan alltihop faktiskt, vare sig jag velat det eller ej. Denna tid formade det sätt jag lyssnar på och skriver musik, och gjorde mig till den jag är. Händelserna och historien från min vinkel är mycket klara…

I höstas träffade jag en tysk, någonstans kring de 40, som vidhöll att han sett HELLHAMMER och KREATOR-förlagan TORMENTOR live i Berlin då det begav sig…
– En lögnare… Jag hör själv jämt sådana saker, och ännu värre är de så kallade liveinspelningar som ges ut. HELLHAMMER gjorde aldrig ett enda gig, för dåtidens scen hatade oss. Vi hade inte en chans, vi togs inte på allvar – alla promotorer och andra metal-band skrattade åt oss och sa att vi inte gjorde musik, utan oljud. Vad vi däremot gjorde var att regelbundet spela för fans i vår egen replokal. Nästan varje vecka samlades ett gäng där nere till vad som mer eller mindre blev privata konserter. Så det finns faktiskt ett antal människor som har sett oss live, fastän vi aldrig spelade live.

CELTIC FROST har turnerat ganska massivt sedan släppet av "Monotheist". Har ni hunnit tänka något på en uppföljare?
– Naturligtvis. Det har jag tänkt på sedan vi blev klara med "Monotheist". Jag har skrivit mycket musik sedan dess och har ett block fullt av idéer som jag jobbar på varje dag. Än så länge vet jag inte exakt vad av det jag gjort som kommer att hamna på nästa skiva, då vi ju är tre personer som ska forma den. Det kommer att ta tid. Mitt eget material är hursomhelst mörkare, tyngre och tidvis mer experimentellt vid jämförelse med "Monotheist".

Har du hört S.O.D.-låten "Celtic Frosted Flakes"?
– Ja. Fuck S.O.D! Fuck them forever! Fuck them! Jag gillar inte deras humor, de kan dra åt helvete!

2007 års bästa platta var…?
– Väldigt svårt att svara på, nästan omöjligt faktiskt. Den jag gillade bäst var antagligen nya GORGOROTH… Nej vänta nu, den kom nog 2006. Jag älskar DEATHSPELL OMEGAs senaste i alla fall, den kom i år. Och WATAIN-skivan givetvis; både den och dess föregångare är fantastiska och det var en ära att ta det bandet med ut på turné.

Vad säger du om någon kommer fram och säger "Hej, jag laddade ner alla era album gratis på nätet och de är jättebra"?
– Tja, sådan är verkligheten nu, vad kan jag göra? Det spelar ingen roll hur jag reagerar; det är för sent nu och skivbranschen har börjat kollapsa. Även om jag gjort musik sedan 80-talet är jag en modern person, medveten om vad som händer och med i utvecklingen. Jag är inte blind för Internet och har ingen aning om vad framtiden har i sitt sköte för skivförsäljningen. Visst tycker jag att nedladdning utan att betala är att jämställa med stöld; man rippar banden på stålar. Det är som att gå till ett snabbköp, ta all mat från hyllorna, gå ut och sedan vänta sig att de har ny mat där följande dag. Jag tror inte att något metal-band blir rikt på vad det gör. Detta är undergroundmusik, så de pengar ett band tjänar är nödvändiga för att göra nästa album. Å andra sidan så är även jag någon som laddat ner musik illegalt; jag är också någon som besökt p2p-sidor för att tanka hem låtar. Jag är också ett musikfan, också en nedladdare, så det är mycket svårt att finna rätt svar på denna fråga. Som både fan och musiker finns jag liksom på båda sidor av den.

Har du någonsin nekat någon en autograf?
– Det skulle jag bara göra om någon närmade sig mig på ett respektlöst eller våldsamt sätt. Det finns vissa inom CELTIC FROST som känner sig mycket obekväma med att skriva autografer… Men själv försöker jag att finnas där ute så mycket jag kan. Jag vill inte vara isolerad från publiken jag spelar för. Som sagt, jag är också ett fan och som liten unge var det jag som stod där och hoppades på att bandet skulle komma ut och skriva autografer. Hur skulle jag kunna glömma det?

"Cold Lake"…
– …signerar jag självklart också, dock med ordet "styggelse".

På din blogg kunde man för en tid sedan läsa om ett fan i staterna som vunnit en "CELTIC FROST-roadie för en dag"-tävling, bara för att, när kvällens gig var över, demaskera sig som en kristen med avsikt att omvända dig. Vad sa du till honom?
– Jag sa ungefär det jag sa om S.O.D. för en stund sedan. Och han avlägsnades från platsen på ungefär en sekund. Jag är inte en religiös person och behöver ingen som talar om vad jag skall tro och tycka.