SRM Q&A: Jex Thoth
Frågor: Mattias Indy Pettersson
Svar: Jex Thoth, enligt bandets Myspace-sida "vocals, oracle, muse".

Jag hör en del av Amon Düül II i er musik. Har de varit en viktig influens? Vilka andra influenser har ni haft?
– Amon Düül II har influerat oss enormt mycket, och även Amon Düül I. Vi är också influerade av många klassiska psykedeliska band, klassiska doomband, krautrock, och även en del popmusik. Mina personliga influenser är Slapp Happy, Glenn Danzig, Kate Bush, T2, Blue Cheer, Can och Catherine Ribeiro. Det här bandet har fler influenser sammanlagt än något annat band jag känner till.

Hur viktigt är symbolik för Jex Thoth?
– Symboliken slingrar sig av och an och in och ut ur våra texter, men som helhet vill vi hålla saker på en ganska rättfram nivå.

Vilken agenda har ni? Varför är ni här och gör vad ni gör?
– Jag gör vad jag gör för att det är vad jag gör. Jag skulle göra det här oavsett om någon brydde sig eller inte. Fast visst är det trevligt att folk verkligen bryr sig. Jag planerar att värva alla dem jag kan värva, och skaka om de själar som jag inte kan värva.

Har ni något tema eller budskap som är närvarande i allt ni gör som band?
– Människan lever i den solbelysta världen hon betraktar som verkligheten, men det finns – osedd av de flesta – en nedre värld. En plats som är precis lika verklig, men inte lika klart upplyst – en mörk sida.

Kan du namnge några icke-musikaliska influenser, som författare, regissörer, poeter och så vidare?
– Det finns ett flertal saker som influerade mig under komponerandet och inspelningen av den här skivan. Däribland de bistra väderleksförhållanden vi genomled under inspelningen. Jag tittade också en hel del på Jan Svankmajers (tjeckisk konstnär och filmskapare som jämförts med Salvador Dali) filmer vid tillfället. Jag älskar hans filmer på så många olika plan. Hans landskap blandar levande bilder med skulptur, stopmotion-animation, dockteater, djur och så mycket mer. Han är inte bara en fantastisk filmskapare utan också en enastående visuell konstnär. Alla hans verk är enormt fantasifulla, mörka och surrealistiska med ett tydligt budskap.

Hur kommer det sig att ni hamnade på I Hate Records?
– Ola från I Hate tog kontakt med oss via vår Myspacesida, och vi blev alla mycket entusiastiska över chansen att samarbeta med honom – vi är allihop fans av bolaget.

Varför bytte ni namn från Totem till Jex Thoth?
– Det fanns redan flera stycken andra Totem, och mellan de två inspelningarna förändrades sättningen drastiskt när Ezekial Blackouts flyttade tvärs över Atlanten och Silas och Johnny Dee kom med i bandet. Då blev det uppenbart för mig att vi skulle använda mitt namn, för jag ville ha ett namn som visade att jag var bandets ledare. Alla medlemmarna har bidragit med fantastiska uppslag som kan höras på skivan, men det är i slutänden min vision vi förverkligar.

När ni spelar live, gör ni då något speciellt på scen eller är det som att gå och se ett vanligt band?
– Det finns inget vanligt över det här bandet, men vi äntrar inte scenen på hästryggen eller reser med en giljotin i bagaget om det är det du menar.

Vilka intressen har du förutom musik?
– Jag tycker om trädgårdsarbete, att bygga saker, och så tycker jag det är roligt att lägga pussel.

Vad kan du berätta för mig om låten ”Son of Yule”?
– Silas skrev den låten. Den handlar om enkelspårighet och ovilja att förändras. Det är en av mina favoritlåtar på plattan, den är väldigt kul att sjunga och jag kunde ta en hel del risker – sångmässigt.

Och ”Equinox Suite”? Några kommentarer till den låten?
– Den växte fram på ett organiskt sätt, när flera olika stycken växte samman till ett enda. Min förhoppning är att alla lyssnar på skivan så som jag avsåg, från början till slut, men det är allra mest viktigt vad gäller ”Equinox Suite”. Den här plattan var inte avsedd att avlyssnas på ”shuffle”. Emellertid tycker jag att varje enskild fas i sviten står på egna ben, och det är därför de delats upp individuellt.

Hur är det med omslagsmotivet till plattan? Vilken är er relation till Albert (Witchfinder från Reverend Bizarre)?
– Albert Witchfinder gillade vårt band och erbjöd sig att rita omslaget. Självfallet blev vi smickrade och omtumlade. Jag älskar det färdiga resultatet. Vi avgudar även Reverend Bizarre.

Hur skulle Jex Thoth ha låtit om ni hade skippat drogerna och alkoholen?
– Precis lika brutala, men kanske mer punktliga, ha ha ha!