Efter att ha smygstartat på den lilla restaurangscenen kvällen innan drar festivalen igång på allvar när Sator kliver på Sweden Stage och öppnar med ”Turn off the news”. Sist de spelade på festivalen hette den fortfarande Karlshamnsfestivalen och almanackan visade 1995, men bandets energi har inte mattats med åren och förutom det stora skägget som numera pryder gitarristen Chips Kiesbyes nuna har inte heller medlemmarnas utseende förändrats nämnvärt.

Gruppens blandning av punk, hårdrock och pop är en perfekt uppvärmning för resten av festivalen. Via låtar som ”Gamma gamma hey”, ”Jetslide” och ”We’re right, you’re wrong” får de sakta men säkert igång publiken som vaknar till på allvar under allsångsklassikern ”I wanna go home”. ”Nu tar vi en klunk öl och fortsätter med nästa vers, för inte vill vi åka hem än!” kommenterar sångaren och gitarristen Kent Norberg mitt i låten. Efter det är stämningen på topp när de fortsätter med sin lysande cover på Gasolins ”This is my life” – världens bästa låt enligt Chips som fortsätter med ”Vi försökte också skriva världens bästa låt, men det blev den näst bästa. Inte så illa det heller” innan de drar igång ”Escape from Pigvalley Beach”.

Efter en förlängd ”I’d rather drink than talk” som innehåller diverse ”solon” från alla bandmedlemmarna och en Chips i sitt esse så konstaterar de att de har ganska precis två minuter kvar för ett extranummer. Precis lagom för den obskyra Weirdos-covern ”Do the dance” som får avsluta ett lyckat gig.